Hey, I'm a lady... Vi behöver inte berätta en sån stor hemlighet. Jag vet att alla killar vill veta, men inte från mig iaf!

-

Förövrigt så är det äntligen dagen med stort D! Ettornas tacksittning, eller Faddergalan som den så fint kallas, är här. Ska blir så himla kul, har höga förväntningar på kvällen.

Igår kväll var sjukt bra btw. Alla skulle vara lugna (yeah right), och för en gångs skulle tror jag att jag var en av dom få som faktiskt lyckades med det :P Men nä, det var trevligt. Aja. Nu måste jag skynda mig... Mårten anser att jag beter mig som en festivalmänniska. Jag hann typ bara äta och sen insåg jag att det snart är dags för förfest. Vilket liv man lever!

Jag har ett syskon. Det är min storasyster, hon är 3 år äldre än mig.

Mina minnen sen vi var små var att vi gjorde två saker väldigt mycket; lekte med barbiedockor och bråkade. Antagligen som många andra syskon.

När jag börjar bli runt 15 års åldern så fick vi en mer kompisrelation som har blivit bättre och bättre hela tiden.

Jag har alltid sett upp till min syrra väldigt mycket. Antar att det var lite varför vi kunde bråka när jag var liten, hon tyckte jag härmade henne med allt. Vilket förmodligen stämmer.

Idag ser jag upp till henne lika mycket (fast inte så mycket att jag gör allt som hon gör) ;P Vet inte vart jag skulle ta vägen utan henne, speciellt när jag är hemma i Sollefteå. Bor mer hos henne än hemma hos föräldrarna. Och vi vet ju båda att det funkar bra med tanke på att vi bott med varann hela livet innan.

När folk träffar oss första gången finns det två saker vi får höra.

1. Va lik ni är!

2. Va olik ni är!

Enligt mig finns det några småsaker som vi är lik varann när det gäller utseendet, men inte mycket. Personligheterna är nog ganska olika också, har iaf blivit mer olika ju äldre vi blivit. Ni vet, man hittar ju sin egen stil. Beteendet är nog det jag anser vi är mest lika på. Vi skrattar likadant, gestikulerar liknanade och gör lika ansiktsuttryck när vi tycker något. Kommer aldrig glömma när vi åkte bil tillsammans för flera år sen. Vi pratade om något som var väldigt roligt, kommer inte ihåg exakt vad. Men vi började iaf skratta, på EXAKT samma sätt. Vi skrattade så det inte hörs, utan vi typ bara rör oss. Sen hukade vi oss båda fram. Och så upptäckte vi att vi gjorde lika, så då började vi skratta ännu mer och samtidigt slog vi med ena handen på knäet och böjde huvudet bakåt. Tror vi båda insåg då hur lika vi är på såna saker. Nu låter kanske inte det här så kul för er, men var kul!

Hur som helst så betyder min syster sjukt mycket.

Idag hade jag kläder på mig, för ovanlighetens skull. En stor tjocktröja, tjocka strumpbyxor och linne. Och underkläder. Känns sjukt obekvämt.

Det här var väl rätt tråkigt? Nästan tråkigare än "Det här åt jag idag".

Men okej. Jag tror inte på att Jesus existerade eller att nån av dom andra religionerna har rätt om något, överhuvudtaget. Speciellt inte efter att ha sett Zeitgeist. Även om jag inte var troende innan den filmen heller. Tycker däremot att Buddhismen är den enda religion som har ett bra tänk; var mot andra som du själv vill bli behandlad. Det gillar jag.

Annars tror jag på att man kan få kontakt med dom döda, på riktigt. Och så tror jag att vampyren Edward finns. Hihi. Nä faktiskt så tror jag inte på så mycket av dom andra sakerna som varulvar, tomtar osv. Men att man "återföds", att själen vandrar vidare för att man ska lära sig saker i de olika liv man lever, det tror jag på.

Sen måste jag inflika att jag tror att jag kommer ta studentlägenheten på nydalahöjd. Den verkar faktiskt så perfekt det kan bli. Förutom lilla detaljen att jag inte har nåt boende hela januari. Fu på det.

Det var midsommarnatt 08 och inget hade gått som jag tänkt mig. Det var kallt och rått utomhus, och jag vandrade ensam i skogen. Allt som hördes var ugglor, mina egna fotsteg och en och annan fladdermus.

Plötsligt hör jag något som inte riktigt stämmer in, en dovt ljud av en gitarr. Jag börjar smyga mig längre och längre in i skogen. Jag stannar upp när jag ser ett ljussken. Jag vet inte om jag ska vända om eller fortsätta, men det är något inom mig som säger att det är mitt öde att gå vidare. Jag kikar fram genom ett par grenar och ser en kille sittandes på en stubbe framför en lägereld. Skenet från elden smeker hans kropp. Han har kraftig bringa, vältränad "den där muskeln" och snygg och jämn skäggväxt.

Jag kliver försiktigt fram och ställer mig mitt emot honom. Han tittar mig rakt i ögonen, och i det ögonblicket blev vi kära. Resten av natten hade vi galet sex på en studsmatta. It was awesome.

THE END.

Den här rubriken känns så 90-talet för mig. På den tiden när man var liten och tänkte i dom banorna liksom, "min bästa vän". Idag när jag är mer vuxen inser jag att jag inte har nån bästa vän.

Jooooh, klart jag har!

I alla fall om man nu ska ha kvar det tankesättet, för då har jag flera bästa vänner. Och helt ärligt har jag alltid varit den som haft få riktigt nära vänner istället för många ytliga. Även om jag inte alltid haft tur med mina vänner så har jag ändå fått ut nåt av dom alla. Men på riktigt känner jag att det här är det tillfälle i livet jag varit som mest nöjd med mina nära vänner. Jag litar på dom till hundra procent, och satan vilken skön känsla det är.

Så ni där ute som är mina bästa vänner... All kärlek till er.

Måste säga att det blev en halvtråkig dag att skriva om, det var ju i fredags och igår allt hände. Men men, jag vaknade kl 11 av att väckarklockan ringde och att Baileys började äta på min fot. Jag snoozade en timme och sen ringde Lina, blev ett rätt långt samtal om gårdagen. Vilken kväll alltså... men var ju inte det jag skulle skriva om!

Drog mot skolan runt kl 14 för att skriva sista uppgiften som skulle lämnas in idag. Note to self; SLUTA gå till skolan på söndagar. Det är jobbigt.

När jag kom hem blev det nån slags laxpasta som Mårten köpt. En sån där man bara kastar ner i pannan och steker. Den var inte så värst god :( Till maten kollade vi på några avsnitt How i met your mother, awesome.

Sen har jag bara suttit här vid datorn och inte gjort något vettigt. Kollat på lite bilder från igår som har dykt upp och tänkt "Shit, jag behöver verkligen tappa dubbelhakan, den passar inte på mig".

Nu är klockan ändå rätt mycket så jag funderar på att sova så jag tar mig upp för att träna bort extrahakan imorgon innan skolan. Vet att det förmodligen inte kommer bli av, jag är inte så bra på att ta mig upp i tid :/ Men det känns ju dumt att ge upp hoppet på sig själv.

Ja, mina kära få bloggläsare vad säger ni? Vad är kärlek?

Jag tolkar den här överskriften som att ni ska berätta för mig och inte tvärtom, för då hade det ju stått "Det här är kärlek". Visst håller ni med?

Vilken himla tur. Har ju en hel del att fixa inför kvällens maskerad "Oj, jag kom visst fel" så har inte riktigt tid att skriva vad kärlek är.

Antar iaf att det kommer bli som vanligt ikväll, massa konstigheter och drama.

Can't wait!